Tough Viking 2013

by Joakim Backman 2. september 2013 23:10

Så var det äntligen dags att ta sig an sin första hinderbana. Vi hade sett fram mycket mot  detta och var grymt laddade under hela resan upp till Stockholm. Det visade sig vara perfekt väder med mestadels sol och 15-17°C.

Olaf, Cristian, Martin och jag

Det blev inte sämre när vi kom fram till Gärdet och fick ta del av stämningen. Vi klädde om och gjorde oss redo, vi hade passat in tiden ganska bra så det blev inte så mycket väntan innan det blev vår tur att ge oss iväg. 

Första hindret kom direkt, eld. Tja, generellt så var det väl inget hinder som var speciellt svårt men det är ju själva grejen med hinder i sig som är roligt. Elden bestod av några längor med brinnande virke som man fick hoppa över samt någon typ av eldkastare som blåste upp gigantiska lågor vid sidan om banan.

Vi tog det försiktigt med själva löpningen för att alla deltagare skulle hänga ihop i en grupp och alla skulle lyckas ta sig runt banan tillsammans. Underlaget på Gärdet var inte helt lätt-sprunget. Det så rätt jämnt ut men det var fullt med gropar och ojämnheter. Jag tror alla stampade snett ett antal gången under loppet.

Andra hindret var ett gäng iklädd skyddsutrustning och stora dynor. De pucklade på alla som kom springande, man fick sig en omgång men mycket mer var det inte.

Efter det var den ett par kilometer löpning runt Kaknästornet innan vi kom fram till ett gäng containrar uppställda efter varandra. Tror att det var fyra eller fem stycken. Man fick klättra över sidan och ner i containen för att sedan klättra ut ur den igen, för att sedan ge sig på nästa. De hade ställt större säckar framför vilket inte gjorde det så tufft.

Lagom uppvärmda var det sedan nerkylning i form av isbad. Klättra upp på kanten till en container fylld med is och vatten, hoppa i, ta sig under ett hinder som tvingar en att dyka ner helt under vattenytan. Det gick mycket fort att komma upp i all fall...

Lite halvstela joggade vi vidare till taggtråden, ner på mage och åla sig under ett taggtrådstak. Denna övningen var väl den som tog mest på knäna då det inte var mjuk och jämnt underlag.

Ett lite tuffare hinder kom därefter, armgång eller Monkey bars. Övningen var faktiskt rätt svår, mestadels för att man inte hade någon som helst vettig teknik. Rören var ganska grova och dessutom var man fortfarande blöt efter isbadet vilket gjorde att man fick dåligt grepp. Det var många som inte klarade av detta hinder utan ramlade ner. 

Kommande hindren, stegen på 5 meter upp och ner samt krypa genom tunnlarna var inte mycket till utmaning, men där emot hindret med växelvis låg ribba man skulle under och växelvis hög man skulle ta sig över kändes efter ett tag.

Sen skulle man springa över de klassiska däcken och sedan krypa under ett stort nät. Igen av dem var något tufft,

Några kilometer löpning innan vi kom fram till överraskningshindret som inte var känt innan loppet. Det kallades kustjägaren och lät värre än det var. Vi fick krypa nerför en backe under ett camoflage-nät ner till vattnet för att sedan i en blandning av gå/jogga/simma/kräla tas oss en sträcka igenom vassen. De hade grävt ur botten på vissa ställen så att man inte bottnade men lämnat det grunt på andra ställen så att man bara hade vatten till knäna. Problemet var att vattnet var så lerigt att man inte såg detta, det blev många härliga skratt när personen jämte eller framför dig bara försvann ner i vattnet för att några sekunder senare kravla sig upp på knä igen.

På vägen tillbara mot start/målområdet fick vi simma över ett lite bredare vattendrag, hoppa i en container med lerigt/geggigt vatten, springa ca en kilometer innan vi kom fram till sista hindret innan målgången.

Det var det fruktade elhindret som stod mellan oss och målet. Som om vi inte var blöta nog såg man till att spruta vatten på oss för att förbättra ledningsförmågan. Det var ju inte mycket att tveka om, bara att ge sig in bland hundratals trådar som pulserade ut 10 000 V. Jag fick tre stötar innan jag hann igenom, för varje stöt stelnade halv kroppen till och det var flera som tappade balansen och föll.

Hinderbanan var en kul grej att testa även om det inte var så tufft som jag förväntade mig. Dock spelar det givetvis in mycket att vi tog det förhållandevis lugnt runt. Skulle man dra på i 5 min/km eller 4:35 min/km som vinnande laget, skulle det givetvis blivit en helt annan utmaning. Det var ändå en mycket kul grej att göra, speciellt som ett lag.

Tags: , , , , , , , ,

Löpning | Tävling

Kommentarer (2) -

Andreas
Andreas Sweden
2013-09-03 07:07:39 #

Det lät ju inte så farligt bortsett från elbiten som verkligen inte är något för mig som ryggar tillbaka av stöten jag får av min bil varje gång jag har fleece på mig.

Joakim Backman
Joakim Backman Sweden
2013-09-03 12:57:19 #

Näe, det var inte så farligt, men det beror på att vi tog det lugnt. Det är nog inte speciellt svårt att göra det riktigt tufft om man gasar på en del.

Kommentarer är stängt

Joakim Backman

år, bor i Växjö( ) med familj bestående av fru, två söner och hund.

Jag tränar i den omfattningen det passar in i mitt liv och då främst löpträning och styrketräning på gymmet men även en del simning på sista tiden.

Min motivation för träningen är att hålla mig frisk, hålla en bra vikt samt att kompensera för mitt stillasittande kontorsjobb som IT-nörd. Dessutom är det jäkligt roligt! 

 
 

Kommande evenemang

Dagar till evenemang
   

 Alla tävlingar och lopp

Tidigare

RecentComments

Comment RSS
Blogglista.se
Sport Blogg Topplista
Hälsoblogg bloggar om träning
Bloggparaden  
Twingly BlogRank SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg
SvenskaLänkar.com - en bra svensk seo-optimerad länkkatalog Joakim Backman